Fårhuset

Lite frustrerad och trött i huvet av alla papper och tider. Är lite pill att få ihop allt, men nu från idag så arbetar jag 50% och är sjukskriven 50%. Har även mailat förskolechefen i kommunen för att höra vad som gäller vid sjukskrivning och barn på förskola i vår kommun. Tydligen olika i olika kommuner och det finns ingen landsövergripande regel eller lag. Känner att det är en diskussion jag vill ta med henne och inte personalen på själva förskolan.

Igår grät Tussen endast 30 sekunder när jag lämnade och idag tror jag det var 5-10 sekunder…känns väldigt bra.

Nu är lekstugan tvättad med klorin på insidan och sedan målad, hoppas det blir bra och inget mögel kommer tillbaka. Kanske inte sagt det men vi byggd eden ju i somras och när vi öppnade den nu i våras så var det mögel på väggarna. Så jäkla tråkigt om vi måst elda upp den men man vill ju samtidigt inte ha ngt farligt för ungarna.

Det var ett jäkla pill att måla, inte bara rolla på som jag trodde eftersom det är små skåror i trät där rollern inte nådde in…det blev lite terapi att sitta still så länge. Väggarna blev halmgula och golvet illrosa…ungarna lyckliga.

Siktar på en väldigt lugn valborg. Målet är att vi ska grilla men vi får se vad vädret visar sig på för sida, tänker inte stå i regn och grilla bara för att liksom. Lammet vill grilla äpplen och banan hi hi så vi sa att vi skulle fylla bananer med choklad och grilla, en klassiker. Vitlökssåsen förberedde jag igår och den blir det till middag oavsett om det blir grill eller inte.

I morgon blir en lugn dag med lite trädgårdsfix efter vad orken tillåter och på fredag blir det lekdate med en av Lammets stora favoriter och som tur är så är mamman en av mina favoriter

Gjorde ett sånt himla bra fynd på en facebooksida i helgen, är med i flera olika loppissidor men även en skänkes och en bytes/ skänkes sida. En gammal hederlig snickarbänk lades ut som skänkes och snabbt skrev jag, den tar jag. Optimist som jag är åkte jag dit med bara vanliga bilen och båda ungarna med mig, tänkte att man kan ju prova att få in den. Alltså skam den som ger sig, in gick den och nu står den där hemma. Jag skulle kunna tänka mig att piffa till den lite, ta fram brädorna på skivan och skrapa den lite och sen ha den i köket men Baggen var inte lika tänd på den iden.

I påsk har vi, mest Baggen, börjat med den trapp jag fick för mig att vi skulle ha på baksidan. Vi sågade itu de stockar som förut låg utmed garageinfarten och så ska de liksom bli som en naturtrapp i sluttningen upp till kullen. Det kommer bli så himla fint sen, ska liksom göra fint med stora stenar och lite växter och gräs och ja jag ser det framför mig J

Och så igår kom veden, så häftigt att hela timmerbilen gick in bakom garaget, väldigt nöjda med grävningen. Ett stort lass blev det så nu klarar vi oss nog i två år om det inte blir två vargavintrar på raken. Veden ska ju egentligen redan vara färdigkluven men vi har redan ved inför kommande året så det här är till om ett år så det är lugt. När björkarna får musöron ska veden annars vara kluven för att hinna torka.

Glädjande siffror på vågen i morse 113,2 kg, känns väldigt bra att det inte är gigantiska plus varje gång. Alltså jag börjar bli lite nervös nu känner jag inför nästa nedkomst så att säga. Gissar att det var för jag kollade på någon förlossningsserie igår, en kvinna blev förlöst med planerat kejsarsnitt och det är ju så vår lille pojk ska komma till världen. Men tänk om ….

Tänk om det sätter igång alldeles för tidigt och det går superfort så han ploppar ut innan de hinner göra ett snitt. Tänk om det går så fort att han kommer hemma…tänk om jag är själv hemma…tänk om jag är själv hemma med barnen. Oj oj oj va många tankar som kan fara genom ett huvud.

Jag hoppas såklart att allt gåt lika planerat och bra som med Tussen men man kan ju aldrig veta. Jag tror det är viktigt att vara så öppen som möjligt för olika alternativ så att man liksom inte blir så chockad eller besviken om det inte blir som man tänkt.

Med Lammet blev det inte som vi tänkt fast jag hade inte en tydlig födelseplan så jag blev inte så chockad av just det att det inte följde planen. Chocken var mer utifrån att jag var så totalt slut och utpumpad att jag liksom inte var med riktigt. Det förstod jag dock inte riktigt förens efteråt när vi fick en helt annan upplevelse med Tussen.

Att föda med planerat kejsarsnitt är enligt mig ett fantastiskt sätt att föda barn, väldigt smärtfritt under själva snittet och en vakenhet och närvaro som jag upplevde som väldigt bra. Efteråt är det lite komplicerat med själva såret och att man inte får lyfta och så men jag har haft tur och inte fått några infektioner eller liknande.

En vaginal förlossning kan ju faktiskt ge samma ”besvär efteråt” man kan ju gå sönder på diverse olika sätt och det vet man ju liksom inte om innan. Jag vet ju att jag inte kan lyfta försa månaden tex och då får vi planera efter det.

Mitt starkaste minne från Tussens födelse är när hon alldeles nyutkommen blev framlyft till mig så att jag fick pussa på henne, jag kan liksom känna hennes temperatur och precis hur huden kändes och hur hon luktade, lilla hjärtat.

Med Lammet så var det först när de sa att hon levde, att vi hade fått ett levande barn. Den känslan var liksom oslagbar, och är nog fortfarande faktiskt. Sen var det när de la henne på mitt bröst och hon liksom rörde sig lite det var ja det går inte att beskriva.

Eftersom moderkakan ligger i framvägg så är det svårare att känna bebisens rörelser. Jag har känt lite rörelser liksom neråt och inåt i ngn v eller två men ändå lite otydligt. Idag var det dock ingen tvekan längre, har fått mig ett par rejäla sparkar framåt i magen. Undrar om det är att han vuxit så att han liksom når att sparka ovanför moderkakan. Hur stor är moderkakan föresten?

Fantastiskt är det i alla fall att känna sparkarna, det blir verkligt på ett mysigt sätt. Det ska bli så roligt sen när det känns och syns på utsidan, jag gissar att Lammet kommer tycka det är väldigt fascinerande.

Jag är så jävla snorig rent ut sagt alltså jag har varit det i snart fem veckor nu. Vet inte om det är graviditetstäppa eller förkylning?? Men hur som helst känns det som att jag sliter ut två kilo snor varenda jäkla dag och oftast ur den högra näsborren. Börjar bli riktigt tröttsamt och jag är så jäkla röd om näsan !

Snubblade över lite bilder på instagram. Ibland får jag liksom en klump i magen över att jag inte är mer korrekt. Att jag inte bombar döttrarna mina med jämstäldhet och könsneutrala fantastiska förebilder. Jag vill ge dem hela världen, alla möjligheter och chanser att skapa sig ett lyckligt liv.

Det är så otroligt viktigt med feminism och jämställdhet !!

Samtidigt är verkligheten just nu en värld av prinsessor, glitter, glamour och ljuva danser. Vad jag gör för att motverka eller balansera kanske är rätt ord…inte mycket alls. Hon får titta på sina prinsessfilmer och hon får rosa glittriga kläder. Jag beundrar hennes danser och applåderar. Skadar jag hennes möjligheter att ta del av världen och samhället på ett jämstäldt vis?

Hon är lite mer än 3 år och ett par gånger har jag nästan satt i halsen av de ord som kommer ur hennes mun. ”grabbar är så busiga”, ”jag vill också ha en snoppp när jag blir stor”, pappor måste gå till jobbet”….. meningar som man kan analysera till döddagar eller bara låta passera.

Det kommer snart en lillebror, en liten snoppmänniska! Hur ska man göra med en sån? Kommer han också älska prinsessor, rosa och dansa som en ballerina. Hur annorlunda kommer vi som föräldrar att bemöta honom? För att inbilla sig att jag/vi kommer bemöta honom på samma sätt är att vara naiv.

Det har redan börjat, jag sorterar barnkläder. En påse till Ludde och en påse med sånt som är för tjejjigt. Det som också stör mig i detta är att Baggen flera gånger sagt ja men det är klart han kan ha den där när jag rådfrågat då jag blivit osäker på vilket kön jackan, tröjan eller byxorna har.

Jag är en stark kvinna, jag kan rätt mycket faktiskt. Jag är bra på att pyssla, fixa i trädgården, jag tvättar, städar, lagar mat, bär in ved, eldar och kan byta däck på bilen. Jag rensar avlopp och och målar naglarna ibland…kanske är det inte så mycket vad vi säger utan faktiskt vad vi gör som ger de största avtrycken.

Och om jag bara är ogravid så kan jag köra motorsågen också !

Pappa du måste gå till doktorn så de får kolla din mun, ditt språk är fel!!

Lammet till pappa Baggen när han pratar programmering vid frukostbordet.

Det är lite farligt det här med internet och möjligheten att enkelt klicka hem saker. Jag känner att jag är lite glad att jag liksom inte är 18 nu för oj va jag skulle beställa saker och så tokigt det skulle bli. Förstår verkligen att många unga hamnar i ett skuldträsk, det blir ju liksom inte riktiga pengar…ja förens det ska betalas förstås.

Men i alla fall igår tog jag ett moget noga övervägt beslut 34 år gammal, jag beställde badkläder för närmare 800 kr. Liksom jag måste bara ha ngt och nu får vi se om det passar annars får jag ju skicka tillbaka. Tog en baddräkt och en Tankini. Valde lite färgglatt för jag känner liksom att det här att med att svart slimmar lite, den tiden är liksom förbi.

Igår när vi kom hem var det katthår eller snarare kattludd i små tussar över hela huset. Baggen nös och nös och var alldeles förstörd av allergi, det var till och med så att det kliade i min näsa. Hoppas att det var vinterpälsen som lossnade och att det går över eller att det var ngn reaktion på operationen som är kortvarig. Dammsög lite snabbt och vädrade ur, blev lite bättre. Skulle vara otroligt sorgligt om vi inte kunde ha kvar Kattis. Vi har vetat om allergin hela tiden så det var en risk vi tog men det har ändå gått bra tills nu.

Vågen i morse visade återigen på plus, inte oväntat men skulle tycka det var skönt om det stannade upp lite nu. Samtidigt gör jag kanske inte de klokaste matvalen. Men som Baggen sa -glöm inte att du faktiskt är gravid och det är en liten människa där inne.

Idag fick de följa med till jobbet de gamla trotjänarna, aj aj va ont jag har. Gråter inombords lite av smärta men kanske mest av frustration att bli så orörlig. Har ett brett bälte nu men ja det gör mest ont även om det ska hjälpa enligt experterna.

Idag var det också premiär för sjukgymnastiken. Alltså det är ju tredje gången nu så jag kan ”rutinerna” men likväl tar det et tag innan man hittar rätta känslan och inte bara flyter omkring. Det måste se så fantastiskt komiskt och vackert ut med alla dessa gravida kvinnor som flyter omkring med sina magar i varierande storlek. Det var skönt samtidigt om det gjorde lite ont. Jag gissar att jag snart måste be om en ny läkartid för eventuell deltidssjukskrivning. Jag vill även diskutera medicineringen som jag känner mig lite frågande och lite rädd inför nästan. Jag har försökt att läsa på och förhöra mig om att det inte ska vara någon fara med de tabletter jag får men samtidigt så kan jag känna att tar jag den starkare varianten så blir jag lite yr eller lite flummig är att ta i men jag känner att jag tagit den. Och om jag känner så, hur känner då Ludde?

Igår kom Baggen hem och det var såå skönt, jag slocknade i soffan som ett ljus, gissar att jag gått och spänt mig och nu äntligen kunde slappna av. Tur var väl det för i natt har ungarna vaknat om vart annat och katten har skrikit och jamat då hon vill ut, med andra ord trött och seg idag.

Så här såg töserna ut i morse innan vi åkte till dagis, gullskruttarna mina .

Jag är så ofantligt glad att jag inte är ensamstående, att ha varit gräsänka sen i måndags sliter verkligen på krafterna. I kväll kommer Baggen hem och både jag och ungarna har längtat oss galna. Vi är en väldigt tight familj, är oftast tillsammans och sover väldigt, väldigt sällan ifrån varandra. Man anpassar sig väl till det mesta men jag skulle ha väldigt svårt att trivas med att Baggen jobbade borta i perioder.

I natt vet jag inte riktigt vad som hände jag gissar på en sockerchock, Lammets kost igår bestod matmässigt av två kokta korvar sen var det bullar och kakor och även godis. Hon vaknade i alla fall i natt och ropade då hade hon kräkts!! Väldigt lite och bara rosa godisar, hon var vid relativt gott mod så jag gissar på att det blev för mycket av det goda.

Dock så mycket att pyjamas och lakan var tvungna att bytas och ungen tvättas av…en godis hade typ fastnat i lockarna riktigt ofräscht. Självklart vaknade även Tussen och skrek och grät, hon förstod väl inte vad som hände riktigt. Men ja då saknade jag Baggen väldigt mycket. Lyckades klä av, tvätta, klä på, byta lakan ( slängde ut dem genom fönstret) och sen var det bara att söva om dem. Sjöng och sjöng och sjöng och tillslut efter vad som kändes som en mindre evighet somnade de.

De sov sen gott men jag vaknade en gång i timmen typ. Bestämde att vi vaknar när vi vaknar och så får vi kolla läget. De var relativt pigga och pillade i sig lite frukost. Hade bestämt med mig själv att inte stressa men lite stressigt blev det. 5 över sju satt vi i bilen, det är vanligtvis kvart i sju vi åker men det gick bra. Tårar och skrik som vanligt från Tussen min men jag hoppas att det stämmer som de säger att hon lugnar sig när jag gått. Hur som helst så sliter det i mitt hjärta, ont gör det och jag har en klump i halsen. Är det värt det? Tar hon skada?

Hade faktiskt tänkt ta kryckorna idag men jag glömde dem, i morgon är det premiär på vattengympan för denna gång. Ska bli lite skönt. Rakade benen i söndags och alltså herregud va håriga de var!! Jag har inte särskilt kraftig hårväxt men det här var ju päls liksom, minns i och för sig inte när jag sist rakad e dem…men jag gick nog ner ett halvkilo i alla fall.