Fårhuset

 

Natten till igår sov Tussen sin första hela natt sedan hon föddes, hade ju varit underbart om det inte var så att Lammet vaknade två gånger och letade nappen.

I förrgår kväll uppstod en stor konflikt med Lammet när vi skulle sova, jag har fortfarande ångest och dåligt samvete, borde haft mer tålamod och ork. Hon har vissa kvällar då hon liksom strular med allt det börjar ofta vid tandborstningen och fortsätter när vi ska gå upp för trappen osv.

Rutinen är att Lammet äter en skvätt välling liggandes i sin säng och jag sitter vid fotändan med Tussen i knät och ger henne en flaska välling. Jag sjunger för dem och om Tussen somnar och Lammet är vaken så läser jag bok för lammet innan hon somnar. Men ofta om det varit dagis så somnar även Lammet när jag sjunger, ibland tar det 10 min och ibland 20 min.

 

Men det där bokläsandet hänger ju på att Lammet kommer till ro och ligger lugnt ner och är tyst fram tills Tussen somnat. Detta har funkat väldigt bra en tid nu men jag tror att det är dags för ny rutin, eftersom det blir kaos. Lammet vill fråga saker med väldigt hög röst, slår med flaskan i väggen liksom som av misstag lite lagom högt så att Tussen ska vakna till och undra vad det är, hon vill sjunga med och självklart väldigt högt, smyga upp ur sängen och hämta saker, vill gå ner och kolla tv osv osv. Jag vet hon är bara tre år och det låter såklart hemskt att hon inte skulle få sjunga, prata osv men ja det går helgalet då. Tussen vaknar till och helt plötsligt har Lammet lyckats väcka Tussen tre gånger och en timma har gått och ja mitt tålamod är obefintligt.

 

Oftast har det slutat med att jag efter mycket tjat och gnat lyckas söva Tussen och Lammet håller sig lugn och då läser jag för henne och sen lägger jag mig bredvid och kliar ryggen tills inte bara hon utan också jag somnar. Vaknar då ofta efter ngn timme eller så och är på ett jävla humör. Blir jättearg att jag somnar av ngn anledning, kombo av att min enda lilla egentid försvinner och ngt med blodsockret tror jag.

 

Men i förrgår gick det alldeles överstyr, jag hotade med att nu måste du vara tyst om jag ska läsa annars så får du somna själv och så går jag ner där nere= stora tårar och skrik nej mamma gå inte ner osv och så började vi om och läste osv…tills hon ballade ur igen. Reste mig upp och gick och hon kom efter, pratade först i soffan där uppe i ett annat rum och jag försökte lugnt förklara, då var hon jätteledsen och sen gick vi ner.

Väl nere var jag fortfarande arg och hon ledsen, Baggen kom och vi satte oss i köket och pratade, så mycket som man nu kan prata med en 3 åring. Tillslut bestämde vi att pappa skulle läsa en saga i soffan nere och sen skulle hon och jag gå upp och sova…

 

Hon var lite avvaktande mot mig och ville bara sitta hos pappa men efter saga gick vi upp. Då hade jag lugnat mig och laddat om så när hon än en gång började konstra lite lyckades jag vända på det utan tårar och hårda ord och vi somnade båda två i sängen.

 

I går morse var hon fortfarande arg på mig och tyckte jag var dum och jag kände mig helt ärligt hemsk. Jag kärleksbombade henne så mycket jag kunde hela morgonen och när vi väl var på dagis så var hon glad och pigg och kramades glatt.

 

Det är inte lätt alla gånger…

Det gick lite bättre igår men hon tänjer verkligen på gränserna.

 

Har nu beställt nya badkläder och hoppas att ngt av det ska passa.

 

Går in i v 22 idag och Ludde gör sig påmind allt oftare, lite små buffar och sen ngt som känns som om han liksom snurrar helt runt ett par varv, vilket han antagligen gör också.

 

Fogarna är förjävliga rent ut sagt men jag känner att det blir så tjatigt att gnälla om det hela tiden, jag kämpar på ett tag till så får vi se. Längtar till fredag då det är sockerbelastning och barnmorskebesök.