Nej det ska jag verkligen inte göra men det känns verkligen som att jag bara vill skita i allt ibland. När vikten går uppåt går humöret neråt. Och när humöret går neråt ja då har vikten en förmåga att åka uppåt. En ond cirkel som jag måste bryta omedelbart. Men det krävs lite kraft lite ork och lite jävlar anamma för att bryta cirkeln...just nu känns det som jag saknar allt det.

Eller lite jävlar anamma sitter nog där bakom örat och trycker. För visst fan kan jag bara jag inte har så många val att göra.  Jag kan inte ha godis hemma!!! Det bara är så det går inte, kanske låter larvigt men jag erkänner mig besegrad. För tillfället i alla fall. INGET godis skall köpas hem, inte ens mörk choklad förens julafton.

Nästa helg ska vi ha middagsbesök, och då brukar man ju ha lite gott att bjuda på och det ska vi ha men jag ska inte äta av det onyttiga. Jag tänker fruktsallad med glass, då kan jag ta bara fruktsallad. Och lite godis till ungarna, och order till Baggen att stirra på mig om jag närmar mig skålen ha ha det brukar funka. Sen är det dop på söndagen också och då blir det nog svårt, men jag behöver ju inte ta av allt och ta två gånger utan jag kan försöka göra kloka val, även här får nog Baggen ta på sig laserblicken.

Sen är det faktiskt inga fler saker innan jul som jag behöver utsätta mig för. Ja jobbets alla frestelser men nu är det godisförbud som gäller, kakförbud och brödförbud!!! Jag var på den där jäkligt goda saffranskransen i fredags och visst det var gott men inte värt det.

Jag ska nå mitt julmål det bara är så! Jag har 3 kg kvar och det är mer än 3 veckor kvar så det ska gå ! Jag kanske borde tänka ut någon belöning åt mig själv... Nya jeans i mellan dagarna om målet är nått samt ingen viktuppgång över jul. Jag ska alltså väga 99 kg även veckan efter jul...

Ofta hör jag mig själv säga till personer jag vägleder: ”Det är viktigt att de tankar och känslor du har om dig själv är likvärdiga med hur du tänker och känner inför en riktigt god vän. Samma respekt och kärlek du hyser för en vän behöver du ha inför dig själv.” Det är alldeles för vanligt att vi går runt och önskar att vi vore någon annan och ödslar tid på att tänka tankar som börjar med: Om jag bara …

Vi måste sluta med att slå på oss själva och betrakta oss som odugliga

– kan vi inte helt enkelt bara komma överens om att det är omodernt att hacka på sig själv?

Att slå på sig själv är alltså bara dumt och onödigt. Däremot är det viktigt att ta ansvar för våra misstag, annars blir vi offer. Vi är ansvariga redan för våra tankar, våra tankar blir ju så småningom handlingar och våra handlingar utgör en stor del av våra liv. Det är därför viktigt att ta på sig ansvaret när man agerat fel. Det gör man genom att be om ursäkt och ställa tillrätta så fort som möjligt. Det räcker långt ifrån alltid med att bara säga förlåt. Ett förlåt utan en förändring betyder ju faktiskt ingenting. Tyvärr är heller inte insikten om att jag agerat fel detsamma som att jag har förändrat mig eller bett om ursäkt. Det är förändringen i sig som är det viktiga. Ofta påstår människor att de har förändrats, men det kan de bara bevisa genom att handla annorlunda än förr. Detta kan låta präktigt men det är så det ligger till. Det är inte ett nederlag att be om ursäkt och erkänna sina misstag. Det är tvärtom modigt och ansvarsfullt.

Men det är inte bara andra vi behöver bli förlåtna av för misstag vi begått. Vi måste också förlåta oss själva. För många är detta det allra svåraste. Men vill vi höja vår självrespekt är det nödvändigt att vi förlåter oss själva för saker vi gjort, annars står en massa skuld och skam i vägen för vår personliga utveckling.