Ingen
Jag har så många brister! En av dem är att jag alltid planerar för katastrof, alltid är beredd på värsta tänkbara senario.
Man kan tro att varje gång jag tänker alla hemsks tankar, känner känslan av att förlora någon nära skulle göra att man blev lite härdad men nej det tror jag nog inte.
Det är lite sjukt faktiskt att tänka olika scenarier på hur man kommer att reagera , hur omgivningen kommer att reagera vad man ska säga, äta och ha på sig. Jag förbereder mig på att hantera döden.
Pappa är dålig, riktigt dålig. Det har han varit många gånger och klumpen i magen bara växer. Det är något i mitt inre som säge mig att det är annorlunda denna gång . Så har jag tänkt andra gånger också och då har det vänt.
Någon stans inbillar jag mig att när jag tänker katastroftillstånd så tar jag udden av det kaos som verkligen uppstår när krisen slår till. Men i själva verket går jag ju runt i katastrofberedskap många gånger alldeles i onödan.
För när katastrofer, kriser och döden drabbar är jag inte förberedd.
Alla vet att de antagligen kommer överleva sina föräldrar men hur gör man det? Hur överlever man? Man gör det, jag vet. Men vad ger det för spår i själen.
Varje kris leder till utveckling men varje kris tar också ngt från ens innersta. Gudarna ska veta att kriserna har kommit på min livsväg. Jo jag har utvecklats. Är stark på många sätt, känner mig själv rätt bra. Men de har tagit också. Vissa slet bort större stycken än andra.
Att alltid vara redo för det värsta är rätt jobbigt har jag börjat känna.
Man kan aldrig veta vad livet ger och tar. Men det finns en sak man faktiskt kan göra. Man kan leva livet, njuta av det goda, vara närvarande och tro att idag blir en bra dag.
Jag försöker.
Frisk
Från halsont och feber i alla fall...
Dilemma
Har halsfluss! Vet säkert då jag haft det kanske 30000 jävla gånger.
Dilemmat ligger i pencilin eller inte. Pencilinet förkortar ju eländet ngt men innebär oxå att ett par kanske 3 av de värdefulla timmar jag skulle få att vila alldeles ensam utan barn i morgon skulle spenderas på vårdcentral.
Febern har gått ner nu ligger inte över 38 och klarade mig utan alvedon nu innan läggdags. Ser för jäklig ut i halsen men hanterbart.
Funderade på sån dr på nätet men gissar att de kommer rekommendera provtagning? Eller skriver de bara ut pencilin direkt?
Får se hur natten blir och hur halsen är i morgon, oavsett måste jag en sväng till apotek för att fylla på. I mirgon ska alla barn till förskolan och skolan, ska bli såååå skönt.
Söndag har vi lovat knoddarna Leos lekland... blir en utmaning.
Feber
Kände det redan vid lunch igår, den där ilande känslan i ryggen. Mycket riktigt 38,5 i feber.
Hämtade ungarna och både Ludde och tussen hade feber, 38,5 och 39,5😢.
Natten har varit fruktansvärd, sån jäkla feberyra, som på film att det bara forsade om mig. Tussen och Ludde har bara vaknat till fått alvedon och somnat om i natt. Nu säger hon att det känns som om det snurrar, 40,2 i morgontemp.
Efter lite piller och kaffe känns det ändå bättre och jag hoppas jag ska orka köra lammet till kören i eftermiddag. Tur att vi är två vuxna hemma idag. Soffa, dricka och tv är planen .
Utmattningssyndrom
Jag behövde inte oroa mig för att bli fortsatt sjukskriven. Han tänkte sig 100% sjukskrivning vi enades om 50%.
Jag fick fylla i tester och beskriva, berätta och förklara. Jag skattar högt på utmattning, men det var inte full pott. Kändes bra att inte maxa men han förklarade då att han aldrig varit med om att ngn låg över 50. Tror man kunde ha 53. Jag kommer inte ihåg hur högt jag låg 37 kanske eller va det 47 nej 37 var det nog och att över 30 så var man inom utmattning.
Det är rätt bra med sånna självskattningar, även om de inte kan stå för sig själva så ger de en riktning.
Så 50% av min 90% arbetstid blir 3,5 timme per dag.
Jag behöver verkligen den tiden till vila. Går direkt till soffan när jag kommer hem. Kan slappna av bäst när baggen är hemma, han pluggar en hel del hemifrån, på ngt sätt är det enklare att koppla ner när jag vet att han bara är ett rum bort.
Jag har en trestegslista på jobbet. Första steget snart avklarat, ska dra det inför nämnd i morgon och delge vårdnadshavaren detaljerna i utredningen torsdag eller fredag.
Steg 2 är enbart skrivarbete.
Steg 3 är ett möte och kort skrivarbete.
Jag har ingen tidsram men tänker viga hela nästa v åt steg 2.
Jag tänkte väga mig men batteriet var slut. Antagligen lika bra.
70 år
Idag ska vi fira pappa som fyller 70 år.
Jag gjorde en bukett nu på morgonen 30 rosor och lite grenar från trädgården. Jag är nöjd.
Känns dock sjukt jobbigt att va social, speciellt då hälften av mina syskon på pappas sida inte står mig särskilt nära.
Ler nog och säger att allt är bra. Gissar att folk blir obekväma av sanningen.
En av tre barn har dessutom hög feber😢, då är det inget kul att åka bort. De kommer ha det bra med mormor. Men jobbigt.
!
Hamnar i det där att jag inte riktigt vet vilka som kikar in här, bara människor jag bjudit in i olika perioder i livet men osäkerheten får mig att tveka.
Sjukskriven 50% och stöd från Företagshälsan i form av läkarbesök och samtal.
Har varit på en första kartläggning och blivit genomgången. Jag har bara fina blodvärden, bra blodtryck och ingen diabetes. Men stress och ångestnivåerna är höga, riktigt höga. Kvalar inte in under depression vilket på något sätt känns bra.
Jag kämpar med att inte känns mig misslyckad, att inte prestera på högvarv. Jag försöker att inte vara effektiv, det går skapligt.
När jag kommer hem efter lunch somnar jag. På jobbet är jag.
Jag har gått från 16 till ca 3 ärenden och ska bara jobba med ett i taget ändå känns det lite mycket. Och om ett känns för mycket känns det rätt logiskt att 16 var det.
Morgonen är värst, precis när jag vaknar innan barnen vaknar. När barnen vaknar rullar det på av rutin och det är skönt. Sen när barnen är inlämnade på sina respektive ställen kommer nästa ångestvåg. Bilresan till jobbet är inte rolig men känns ändå nödvändig.
Jag är rädd! Rädd att saker ska ske som jag inte kan påverka. Jag är rädd att jag inte vet vad jag ska göra.
Jag vet alltid vad jag ska göra, har alltid en plan, nej fem planer för alla olika situationer som kan uppstå. Men nu vet jag inte, kan inte tänka.
Baggen tänker, han säger sov, ät, duscha och håller om mig.
Jag tar en dag i taget och då går ju tiden framåt.
Väggen
Står och nosar på den, lutar mig mot den eller har sprungit rakt in i den.
Jag är slut, fungerar inte som jag borde. Pratar men minns inte vad jag pratar om. Läser saker någon skrivit och inser att jag skrivit det fast det känns som om det är första gången jag läser det.
Glömmer viktiga saker och får absolut ingenting gjort. Mår mer eller mindre skit.
Och hör och häpna jag har bett om hjälp! Jag kan inte mer, det är stopp nu. Jag hoppas hjälpen kommer och att jag stannade i tid.
Väntar på tid i företagshälsovården, andas så gått det går under tiden.
Hmm
Tänker skriva då och då men nej lusten finns inte. Inte till ngt faktiskt.
Tagit små beslut , stora beslut, kortsiktiga och långsiktiga . Alla beslut bara faller.
Nu inga beslut.
Inga misslyckanden.
Skriver när jag lyckas med något.
