Ingen
Jag har så många brister! En av dem är att jag alltid planerar för katastrof, alltid är beredd på värsta tänkbara senario.
Man kan tro att varje gång jag tänker alla hemsks tankar, känner känslan av att förlora någon nära skulle göra att man blev lite härdad men nej det tror jag nog inte.
Det är lite sjukt faktiskt att tänka olika scenarier på hur man kommer att reagera , hur omgivningen kommer att reagera vad man ska säga, äta och ha på sig. Jag förbereder mig på att hantera döden.
Pappa är dålig, riktigt dålig. Det har han varit många gånger och klumpen i magen bara växer. Det är något i mitt inre som säge mig att det är annorlunda denna gång . Så har jag tänkt andra gånger också och då har det vänt.
Någon stans inbillar jag mig att när jag tänker katastroftillstånd så tar jag udden av det kaos som verkligen uppstår när krisen slår till. Men i själva verket går jag ju runt i katastrofberedskap många gånger alldeles i onödan.
För när katastrofer, kriser och döden drabbar är jag inte förberedd.
Alla vet att de antagligen kommer överleva sina föräldrar men hur gör man det? Hur överlever man? Man gör det, jag vet. Men vad ger det för spår i själen.
Varje kris leder till utveckling men varje kris tar också ngt från ens innersta. Gudarna ska veta att kriserna har kommit på min livsväg. Jo jag har utvecklats. Är stark på många sätt, känner mig själv rätt bra. Men de har tagit också. Vissa slet bort större stycken än andra.
Att alltid vara redo för det värsta är rätt jobbigt har jag börjat känna.
Man kan aldrig veta vad livet ger och tar. Men det finns en sak man faktiskt kan göra. Man kan leva livet, njuta av det goda, vara närvarande och tro att idag blir en bra dag.
Jag försöker.
Kommentarer
Postat av: Nilla
En fråga kan jag svara på åt dig, eller hur jag tänker angående att mina föräldrar är döda. Jag tänker att det är tur om bortgången följer i rätt ordning och att mina föräldrar gick före mig eller något av mina barn eller barnbarn. Sorgen finns alltid kvar men den gör inte lika ont med tiden och numera när jag tänker på dem är det med glädje. Tänker ibland att det var skönt för dem att slippa en del saker. Kram
Svar:
Tackan
Trackback
