Fårhuset

Jag mår lite bättre vilket känns bra men det är skört.

God jul på er fina läsare 

Nattskräck säger de lärda. Men då har tusen morgon, middag och kvällsskräck också. Hysteriska utbrott med tårar, skrik och intensivt sparkande med benen. Får inte röra henne och försöker jag prata eskalerar hon ytterligare. 

Tredje morgonen nu vi kliver upp kvart över fyra. Ludde vill då bajsa så hela pyjamas måste bytas och sen vill han sitta och jollra och skratta högt i en timme. 

Har fyndat nästan alla julklappar till barnen på loppissidor, det känns bra. 

Trött och snurrig som jag är så glömde jag fråga innan vad det skulle kosta att laga vår värmepanna som pajade!! 21000 härliga kronor. Hade jag frågat hade vi istället investerat i en ny för 60000kr vilket vi ändå måste göra snart. 

Jag känner ingen stress eller press över julmåsten, på helt riktigt känner jag ingenting . Det är det som oroar mig inte något annat. Har pratat med min fina BVC sköterska och jag tror vi har en plan. 

Lilla Tussen var med om en läskig sak häromdagen på dagis. En hund slet sig och sprang mot henne och satte tassen i pannan på henne så hon flög i backen med världens smäll, läskigt. Jag var lugn men efteråt kom pulsen och tankarna vad som kunde hänt. Jag veeeet att det är ägaren som gör hunden och jag vet att golden är de som står för flest bitolyckor per år men nu var det en stor kraftig amstaff och ja jag har fördommar. Tussen fick blåmärke i pannan och slog ju i bakhuvudet och grät hysteriskt .

Mamman blev skärrad och djupt ångerfull bad om ursäkt osv, har inget övrigt att begära eller önska av henne. Men jag känner mig nu rädd för hunden, vill samtidigt inte göra barnen hundrädda.

Hunden var glad inte arg. 

Det blir jul i år med. 

Städningen har jag prioriterat bort sedan länge. Fönstren bara putsade på insidan och bara i köket. 

Grannen är klädd, kulor, glitter och pynt flyttas runt, runt varje dag. 

Pepparkakshuset står i barskåpet för att överleva.

De flesta julklapparna är inhandlade, inslagna och gömda. 

Julgrupper är gjorda och amaryllisen på väg att slå ut.

En mosskrans hänger på dörren. 

Lammet räknar ner och kollar strumpan på sängen varje morgon. Hon har slutat med napp, vi skickade dem till nissarna, har gått otroligt bra.

 Tussen är min största utmaning just nu, hon äter upp all min energi och får mig att känna mig otillräcklig. Hon skriker rakt ut helt hysteriskt så hon nästan blir blå ett par gånger per dygn. 

Ludde växer så det knakar, min lilla prins han sover bättre och är en rätt glad prick. Han skrattar högt åt sina systrar och att drunkna lite i hans ögon gör mig varm. 

Ändå känns livet tyngre än någonsin. Tänker katastroftankar samtidigt som jag inte ens orkar bry mig riktigt. Gråter när jag ser mig i spegeln, skäms inför mig själv. Är så fruktansvärt slut i orken. Är så långt ifrån vad jag vill vara för mig själv, mina barn och min man. Ifrågasätter mig själv.

Gör vad jag anser man ska göra, bakar, pysslar, pyntar men det är mest yta. 

Men det blir som sagt jul i år med och det finns många som har det värre. Jag hoppas barnens glädje ska nå in i själen. Jag hoppas det vänder snart.