1. Min viktuppgång
Har alltid varit en stor tjej, kraftigt byggd och med grov stomme liksom. Simtränade i många år men slutade på högstadiet. Har aldrig under uppväxten varit någon atlet direkt. Har varit den tjocka tjejen så länge jag kan minas, den roliga! Jag har alltid så länge jag kan minnas kännt mig klumpig, okvinnlig och liksom för stor.
Jag har nog kännt mig tjock från att jag var ca 6-7 år i alla fall i vissa samanhang. Ofta på grund av kommentarer tex på gungbrädan ja men om x sitter där kan två sitta på andra sidan. Eller balett nja du kanske borde satsa på kulstötning. jag har alltid gillat att äta, jag tycker om man och njuter av det. Men vi har också i min uppväxt alltid ätit för att fira, trösta, unna sig osv osv Jag gick tex på bio första gången utan att köpa godis först i vuxen ålder.
Jag bantade första gången i 5:an tror jag, och sen dess har dieterna varit oändliga.
Jag har alltid varit tung och kännt mig stor och tjock, men när jag nu i efterhand tittar på kort från tex högstadiet så ser jag en tjej som faktiskt inte är tjock. En stor och kraftig tjej men inte fet! Vägde mellan 70 och 85 på högstadiet. Gymnasiet mellan 85 och 95 kg
När jag sen flyttade hemifrån gick jag upp till ca 104 kg och skrev då in mig på VV gick ner till ca 85. Sen började jag plugga och kilona tickade på, vägde runt 100 i ett par år.
Sen började jag styrketräna och konditionsträna, samtidigt som jag slängde ut vågen. Men jag var nog nere på ca 85-88 kg och jag var vältränad.
Började jobba och kilona tickade återigen på, var snart uppe i 112 kg och gick ner till 102 till bröllopet. Sen gjorde jag en rejäl viktresa ner till 85 kg på kort tid, inte hälsosamt men men.
Plussade med lammet på 90 kg, skrev in mig på MVC i vecka tio på 100 kg och checkade in på förlossningen 128 kg tung, lilla lammet vägde 3,5 kg. Så på 9 månader gick jag alltså upp 38 kg.
Varför jag varit överviktig så stor del av mitt liv beror på dåliga matvanor och att jag använt mat på fel sätt. Mina stora fällor är mackor, chips och godis, såser och pasta. allt det kan man ju äta om man äter i lagom mängd men det kan inte jag. Jag tror faktiskt också att det finns en viss ärftlighet i det hela men den kanske till största delen är social. Jag har också tänkt att ja men jag är redan så stor så vad spelar det för roll om jag äter det här också.
Jag har i nästan hela mitt liv skämts för min vikt i siffror kanske mer än för hur jag ser ut. Att väga tresiffrigt var en hemsk upplevelse första gången och jag svor att aldrig berätta det för någon Men jag har på något sätt försonats med att siffrorna på vågen inte avgör vem jag är som person.
När jag startade denna blogg vägde jag in på 109,7 kg!
Hej! Jag har lösenordsskyddat min blogg under natten av personliga själ. Dock är du fortfarande hjärtligt välkommen att besöka mig. Användarnamnet är "be" och lösenordet är "hejhej". Jag ska ta bort lösenordet snarast! Så hoppas det inte ställer till allt för mycket... :) Kram!
Jag känner också igen mig i att på gungbrädan så var det jag på ena sidan och två på andra sidan... Inte särskilt kul. Jag tycker iallafall att det är bra att vi nu "erkänner" vad vi gjort för fel och vill visa världen att vi ändrat oss! Så känner jag iallafall :)
Tänk vad man blir formad av vad andra människor tycker. Av små kommentarer som kanske inte ens är tänkta att vara elaka men dom känns ändå. Som t.ex det du skriver om gungbrädan. Jag hade en klasskompis som hela tiden talade om för mig att jag var ful. Alldeles för ful för att träffa ngn kille. Och jag trodde henne länge... Usch kan jag känna. För vi är bra mycket mer än det yttre, det är bara en liten del av oss. Men det påverkar oss så otroligt mycket.
Sen är det ju så att du är så otroligt vacker! Har jag alltid tyckt! Du är lika snygg smalare som när du är som tjockast!
Minns när du skulle börja i vår klass och bara Tobbe hade träffat dej (på bussen eller nåt?) och skulle förklara för oss i klassen om den nya tjejen då sa han att det var en ganska stor tjej, inte tjock på nåt vis men kraftig sa han!
Jag blev överlycklig att det skulle komma en till kraftig tjej till klassen, men väldigt avis på att du bara var kraftig o inte tjock o fet som jag... Sen kunde jag förstås inte låta bli att fundera över hur <3Tobbe<3 skulle beskriva mej, om han skulle vara lika snäll mot mina former som dina om han skulle beskriva mej för nån... Ha ha ha
Inga problem Sara , Linda ja det är galet hur små saker kan etsa sig fast och påverka hela ens liv.
Veronica minälskade tjockis kompis! Du vackra underbara vän,!
Det jag tycker är intressant är hur skulle han skulle beskriva det idag, alltså hur han minns det. Han sa oxå en gång att min hy var som persika, 14år gammal persika la. Han till ha ha
hoppas du får bort allt du vill :) de tror jag!
jag väger mig nu för tiden ty varje fredag! har inga återkoller på sjukhuset :P
