Fårhuset

Känner lite hopp ändå att det kommer sluta bra det här med jobb/sysselsättning. Har en plan som inte är perfekt men i det stora hela ger den mig andrum. Jag har dock ett dilemma och det är hur ärlig jag ska vara och hur tidigt i processen jag skall vara det. För mig är ärlighet så viktigt, att köra med raka kort är liksom jag, dolda agendor ger mig magknip. Dilemmat ligger i att ju tidigare jag delger min plan till min nuvarande arbgivare dessto längre framförhållning har de att anställa ngn ny men hur blir min tid som jag har kvar? Under mitt första år har jag endast 1 mån uppsägning men jag vill inte säga upp mig före den typ 5/7 enbart pga ekonomi. Men kan jag redan nu säga att jag tänker så? Maj och juni kommer innebära  en hel del planerande inför hösten, planer som involverar mig, men jag kommer  inte va kvar i höst! Känns falskt att planera då liksom, eftersom planerna såklart involverar kollegor.

Känner mig i en rävsax, många av arbuppgifterna handlar om långa relationer, att sakta bygga upp tillit och förtroende...ska jag ens påbörja detta? 

Jag önskar att jag kunde lyfta det med chefen men vet inte hur? Va är det värsta som kan hända? Blir ju så knas med allt... har mentorsamtal... vill ju inte. Jag har valt fel, detta är inte ett jobb för mig!! Jag vill jobba till  v 26 och sen ha sem och sen sluta. Kan jag vara en till gång från nu tills jag går? 

Hur fan ska jag göra??

Min plan är att jag gamla tanten ska plugga i höst😃, har sökt tre kurser så heltidsstudier. Upplägget är att jag från och med nu och till årsskiftet ska hitta och få det jobb som är rätt för mig. Jag vill ha tillbaka mitt gamla jobb.