Me too
Jag blir rörd enda in i märgen av alla som delar med sig av de upplevelser vi så många bär på. Känner mig stark och svag på samma gång.
Tänk att ett " me too" kan va så känslomässigt svårt att sätta på sin status.
Jag känner mig feg och lite skamsen faktiskt att jag inte delar mina erfarenheter. Varför? Jag har skrivit, raderat och skrivit.
Jag är inte redo, blir det kanske aldrig. I 20 år har jag levt som hon efter. För det finns ett före och ett efter. Inte varje dag, kanske inte ens varje vecka men inte en månad går utan att tankarna kommer.
När tiden efter gick om tiden före, när jag levt längre med bördan än utan då hände något. Jag insåg och accepterade att jag är både före och efter.
Jag är mina erfarenheter men också vad jag gör med dem.
Jag är stolt, så stolt över er som vågar. Jag gissar att det känns skrämmande och befriande på samma gång.
Vi får se hur det blir men ännu är jag inte redo.
Kommentarer
Postat av: Anonym
❤️❤️❤️❤️❤️
Trackback
