Fårhuset

Det var minuters väntetid på 112!!!! 2 min är jäkligt lång tid. Tacksam att 5kr kom upp och glad att jag gått 1:hjälpen för barn. Livet kan verkligen vända på en sekund. Fantastiska Lammet agerade direkt när Ludde satt i halsen och ropade på oss vuxna. Jag hörde direkt på hennes röst att det var skarpt läge och sprang ut. Ludde bara stod där och var liksom paralyserad, så fruktansvärt.

Började omedelbart slå honom i ryggen och ha honom över mitt ben växlade mellan att trycka till i bröstet och slå i ryggen... Skrek till baggen att ringa 112.
Det var helt stopp och vi var på väg att slänga oss i bilen för att möta upp ambulans men när baggen skulle gå in efter nycklarna så bara kände jag att nej vi hinner inte åka någonstans det måste bort nu. Jag slog så jäkla hårt i ryggen på honom och tryckte till på magen han bara hulkade, kräktes lite och sen vände jag på honom igen och slog hårt på ryggen och då flög den ut och landade med ett klirr på plattorna. Sen kräktes han rejält och sen var han som vanligt.

Alltså adrenalinet är ju sjukt, hela jag skakade och man blir ju helt slut efteråt.

Lammet har fått så mycket beröm, törs inte tänka tanken vad som hänt om hon inte varit med honom ut... Ändå är det de tankarna som maler.
Så mycket risker det finns överallt, varje liten sten känns som en potentiell dödsfälla.

Älskar dem mer än livet självt