Fårhuset

Igår var förskolan stängd så vi gjorde utflykt till mitt jobb. Barnen var nöjda och de rev inget. Men det var så lustigt Lammet som är vår glittrande primadonna som alltid pratar med allt och alla, gärna har en spontan liten dans osv hon blev så blyg. Lilla lilla hjärtat rosig om kinderna och tryckte sig mot mig.

Jag tror hon har en utvecklingsfas just nu. Hon är väldigt känslosam och funderar mycket på livet. Tussen fick en gunga på läppen igår så blodet rann, ledsen så klart men Lammet nästan än värre. Hon blev så oroad när syrran var skadad och undrade hur det skulle gå. 

Igår lärde sig lammet starta och stanna själv med cykel utan stödhjul. Hon lärde sig cykla förra sommaren men fick inte till starten förens igår.

Fick sms igår att de två vårjackor jsg beställt ligger och väntar på Ica , hoppas verkligen jag kan ha någon av dem. Måste fixa skor oxå.

Har börjat känna en enorm stress över jobbet, har flera utredningar att få färdigt och tiden blir bara mindre och mindre. Det händer akuta saker som måste prioriteras och då försvinner den ordinarie planen. Det är ett jäkla spännande jobb och tufft på många sätt. Men också roligt och många gånger tacksamma människor.

Om svensson bara visste hälften av hur vissa familjer och barn har det skulle de nog uppskatta sin egen vardag lite mer. Samhället är inget vidare bra rustat för att ta hand om alla dessa barn som finns med psykisk ohälsa. 

Jag tänker också på hur i jösse namn samhället ska klara av att möta upp alla dessa ensamkommande barn. Hur ska vi hjälpa dem att bli fungerande människor och medborgare???

Nu måste jag fylla på kaffet !