Fårhuset

Ja jag vet inte vart jag ska börja eller sluta för den delen. Kosten och vikten går det skit med, en så negativ och ångestladdad spiral. Vet inte vart jag ska få kraft ifrån vet inte om jag vill.

Jag har kört på bra i veckorna men sen nu i helgen sket det sig redan på fredagen och hela helgen blev en enda socker och brödorgie, 3+5 årskalas för släkten och sen Mc donalds till kvällen, hemkokt kolasås och glass tårta kakor och ja allt…

Resultat plus på vågen såklart. Jag känner en sån trötthet inför min kropp, och inför mitt matmissbruk för det är vad jag tycker det är. Jag vet inte vad jag ska göra riktigt. Det finns ingen qickfix men det är en sådan jag vill ha. Känner mig obekväm i precis alla kläder jag har och känner också en sån uppgivenhet. Det är liksom ingen ide!! Det spelar ingen roll vilka kläder jag köper jag är ju lika jäkla fet i alla fall. Och snart är det sommar. Jag vet ju hur myckety tid vi tillbringar vid sjön och det känns faktiskt jobbigt. Jag har ju de senaste fem sommrarna varit gravid två och relativt nyförlöst två så haft lite det att gömma mig bakom men nu känns det annorlunda. Det är ingen liten bebiskula och ingen jämn mage utan på riktigt tre feta bilringar! Jag vill verkligen förmedla till ungarna att man duger som man är men det är svårt att stolt stå med fläsket i vädret och tjattra med alla andra pinnsmala mammor.

Har fått operationstid nu i alla fall och det känns så skönt, 9 mars blir det av och jag får vara vaken, åker hem samma dag. Fantastiskt skönt ska det bli att slippa p-pillrena. Tror eller framförallt hoppas jag att det också kommer göra mitt humör, min ork och kanske även min viktminskning bättre.