Fårhuset

Vet inte för vilken gång i ordningen jag nu gör en omstart. Tankarna har varit många och operationstanken har åter fladdrat genom huvet. Jag försöker se på min omgivning vilka som lyckats gå ner i vikt och stanna och då blir det tydligt att övervägande delen av de " lyckade" är opererade. 

Jag blir lite avis, känner att det vore enkelt . Men jag vet ju att det inte är enkelt, utan en kamp även för dem. Mitt sockersug och mitt ätbeteende skulle ju inte ändras av en operation, mina tankar och känslor alltså. Portioner skulle minska och även vikten men själen då?

Fettmadebatten har ju varit på tapeten nu och jag orkar inte riktigt engagera mig mer än så att jag tycker det är viktigt att man får vara olika, olika stora och olika nöjda. Det jag däremot motsätter mig är en upphöjning av att det skulle va "bra" med fetma. 

Åter till min omstart. Jag har två delmål, under hundra och under 90. Jag är fortfarande övertygad om att vägen dit är lchf och motion.  Jag måste bara återigen göra slut med sockermonstret.

Jag börjar jobba snart och min plan är att va tydlig med att. Nej tack jag äter inte socker! Så svårt och enkelt på samma gång. Jobbet ska vara en sockerfri zon för mig, självklart även bröd, ris, potatis, pastafri zon men det känns inte så svårt. 

Jag tror att lite rutiner kommer göra mig gott. Jag tror att fettkaffe till frukost i bilen kommer bli bra. Ägg, kött, fett, bra korv. Vatten och kaffe. Inga avancerade recept inga hysteriska försök med konstiga råvaror. Basic! Avskalat, enkelt ja kanske rent av tråkigt. 

Mat kan inte vara det som gör mig glad och nöjd. Mat ska göra mig mätt eller snarare ohungrig . 

Vågen kommer vara som en käftsmäll i morgon men så är det. Jag ska försöka att hålla mig till två vägdagar i veckan, fredag och måndag.