Fårhuset

Min kropp och jag har varit med om mycket. Det är en sliten gammal kärra fast med stark motor och bra däck. 

Vi börjar längst ner, fötterna!! För stora fötter och håriga stortår. De har alltid fått mig att känna mig okvinnlig och obekväm. 

Vaderna är starka och muskulösa, genetiskt sjysta vader 😂.

Sen kommer vi till låren. De är stora och mjuka, de har liksom blivit fladdriga fast på ett ok sätt. De stör mig inte nämnvärt utan är mer funktion än form. De har dock ändrat form med åren har liksom en grop nu och som en liten hylla på varje sida .

Magen.

Jag har en hatkärlek till den fast mer kärlek än hat. Tänk där har de bott, de tre största miraklen som finns. Där har de också kommit ut ur mig . Den är mjuk, ärrad,  full av bristningar och dallrig. Jag önskar den var lite mindre och fastare av praktiska skäl. Hatar när byxorna eller trosorna rullar ner under limpan. Men jag har ingen dröm eller önskan om en platt supermage. Nej den är rätt bra ändå som den är även om storleken kunde minska endel. 

Brösten. Ännu en kroppsdel som under livet varit under stora luppen. Lite fastare, lite högre, lite jämnare lite mindre osv osv är tankar som funnits. Idag är de en kroppsdel utan ångest, lite fascination kan jag känna. De är mjuka och långa, rätt platta och randiga, stora men inte längre så tunga. De har givit liv till mina barn, det är vackert tycker jag. 

Visst skulle det va skönt att kunna gå utan bh men i övrigt så är jag nöjd.

Jag har fina nyckelben.

Huvet och ansiktet . Jag är rätt nöjd med mitt utseende i grunden, har inget stort komplex och inga större önskningar om förändring. Lite mindre rynkor och färre gråa hår kanske.