Fårhuset

När lillebror kom till världen!

Vi var tidiga på plats och jag fick byta om till sjukhuskläder, det sattes nålar och togs lite prover. Sköterskan  var jättegullig och rolig. Det var bara vi där i salen och sen skulle ett par till komma senare. Vi fick veta att vi skulle dela rum på natten, eftersom det var en ny rutin att man la alla som snittats ihop för att enklare hålla koll på tryck och så. Jag fick lite panik av det, kändes riktigt riktigt jobbigt och det sa jag. Så då fick vi till oss att fanns det ledigt rum och jag mådde ok så skulle vi få eget rum senare på kvällen, men de kunde inte lova något. 

Vi fick vänta där kanske 1,5 timme och det var en konstig känsla. Man liksom känner honom på insidan och vet att han snart är på utsidan. Jag oroade mig en hel del för ryggmärgsbedövningen också då det var så problematiskt sist. De fick ju sticka ca tio gånger och det gjorde jätteont varje gång. Men narkosläkaren kom och pratade lite och det kändes ok. 

Jag var så spänd men försökte verkligen att slappna av, kramade baggens hand och djupandades. Helt otroligt sticket kändes knappt alls och ändå fungerade det på första försöket!!! Blev såå glad och lättad, hyllade läkaren. Sen fick jag lite lågt blodtryck men det gick upp sen. 

Själva operationen gick bra, mycket ärrvävnad vilket var svårt att ta sig igenom, men det var inga konstiga samanväxningar efter tidigare snitt. Ärrvävnad gjorde att det liksom var hårt och därmed svårt för dem att få ut honom. De fick trycka, slita och dra så de stånkade. Känns ju onekligen lite skumt men gjorde inget ont. Och så kom han då äntligen till världen. Han skrek högt och lyckan kom omgående. De höll upp honom och allt jag tänkte var att han var så pytte pytte liten. Han togs till rummet brevid där baggen klippte navelsträngen och de torkade av honom lite. Sen satt Baggen med honom vid mitt huvud när de sydde ihop mig. Jag hade lite svårt att se honom då man liksom ligger fastspänd men lite nosade jag på honom. 

Jag var lugn och kände mig rätt avslappnad, det kändes verkligen att det här har vi gjort förut. Så fort jag var ihopsydd och de plockade bort alla slangar så fick jag honom på bröstet. Älskade lilla skrutt låg och kikade på mig och sen sög han tag i bröstet. 

Tillbaka på rummet så bara var vi en liten stund innan han mättes och vägdes. 3665g och 52 cm. 

Bedövningen släppte väldigt snabbt och det tog inte ens en timme innan jag kunde röra fötterna. De hade en ny bedövning som var morfinbaserad och den passade mig perfekt. 14:17 var han ute och vid 19.00 stod jag i duschen!!! Relativt smärtfri. Eller alltså klart det gör ont och man har svårt med vissa rörelser men en stoooor skillnad från förra gången. 

Vi fick eget rum relativt snart vilket var väldigt skönt. Paret vi delade med var förstsgångsföräldrar och deras lilla blev lite dålig och fick åka till barnkliniken vilket såklart var jättejobbigt för dem. Såg dem sen på morgonen och de såg så slutna ut krakarna. Så var jag sist, rullstol och helt slut men nu liksom gick jag ut till frukosten utan problem . Jag ville så gärna åka hem på en gång men vi fick vänta på att få ok från läkare . Vid 13.00 lämnade vi sjukhuset...