Fårhuset

 

Ja på ett sätt finns ett annat lugn i kroppen denna gång, ett igenkännande av hur det tidigare varit. Samtidigt finns där en annan oro som är liksom krypande och lite lamslagande samtidigt. På kvällarna när jag går och lägger mig kan jag  plötsligt fyllas av ångest och få panikkänslor så att det känns som om hjärtat liksom rusar, försöker att andas igenom det bara. Det kan vara olika saker och jag är egentligen inte orolig men jag känner  att det är lite mycket som snurrar i hjärnan liksom. En kväll blev jag så rädd att Baggen skulle lämna mig, en annan att Lammet skulle cykla på dagis och slå sig svårt när jag inte var där och en annan att jag inte skulle hinna in till Förlossningen. Ett gemensamt drag är väl lite katastroftankar och det hör ju liksom till att ha det när man är gravid.

 

Att drömma kraftfullt är också en nästintill obligatorisk konsekvens av graviditet. Jag drömmer ofta om att vi reser och inte hinner packa, missar plan och glömmer bort vart vi är. Ibland bor vi i kollektiv och ibland har vi konstigt sex. Ibland hittar vi inte varandra och jag är ensam och ibland är det krig…..det är väldigt sällan rosenskimmrande romantiska drömmar där man vaknar utvilad och liksom lite fånigt lycklig.

 

Försöker fånga lyckan i vardagen i stället, se det vackra i genomsnoriga pussar, gröt i håret och att hålla den man älskar mest i handen när man somnar.

 

Jag är lyckligt lottad jag får faktiskt inte glömma det!!