Från noll till tre
Jag är glad och tacksam över att än en gång få känna ett litet liv växa i mig, det är ett fantastiskt mirakel större än de flesta. Han buffar och snurrar runt där inne gör sig påmind att jag finns, jag är här, snart kommer jag ut.
Försöker förbereda främst Lammet på att lillebror vart efter kommer att finnas på utsidan, att han kommer att skrika, bajsa och vilja äta på mammas tutte. Hon lyssnar ibland men oftast är hon rätt ”ointresserad” men sen kan jag höra henen berätta på dagis eller för mormor och förstår att hon verkligen tar in och bearbetar det jag säger. Hon har också en period när hon leker väldigt mycket med sina dockor, hon bäddar ner och det är viktigt att det blir rätt och att de har rätt filtar osv. Ibland, eller ganska ofta, krockar det med att lillasyster bulldoser kommer och vill vara med. Tussen har en rätt intensiv och hårdhänt behandling av dockorna och det slutar med att tårarna sprutar hos dem båda.
De är systrar och det är skönt att se när de är mjuka och fina mot varandra för det är de faktiskt ibland. Suger åt mig av de stunderna för att stå ut med och hantera när de slås och drar varandra i håret. Jag och Baggen känner oss ofta lite rädda och oroliga inför den tid som komma skall, hur ska vi orka med? Hur ska vi få vardagen att snurra? Hur ska vi ha tid att se varje barn för sig och ge dem just det de behöver? Hur ska Lammet reagera och hur ska Tussen reagera och vem är Ludde??
Kommentarer
Postat av: Nilla
Lammet blir äldre och även Tussen och de kommer att utvecklas av att få en lillebror. du kommer säkert klara att ge alla tre det de behöver för det som är viktigast är kärlek och det har du obegränsat av. Tankar på om ni kommer att orka är befogade och vanliga men tänk: Vad är att inte orka? Hur ser det ut? Vad är det ni inte kommer att orka? Ni kommer att orka det som behövs och är nödvändigt för vad finns det annars för val? KRAM
Svar:
Fårfrun
Trackback
