Fårhuset

När det gäller foglossningen  så känns det bara deppigt att skriva om, vissa kvällar tillbringar jag gråtandes vid köksbänken i någon sorts hängande ställning. Känner mig så otroligt uppgiven och ja rädd faktiskt hur det kommer att utveckla sig framöver. Jag inser att sommaren inte kommer bli så himla rolig antagligen, vi bor precis vid en badsjö men jag kan inte gå sträckan dit nu så i sommar lär det väl inte gå. Man kan i och försig ta bilen en bit och så är det som en liten parkering och bara en liten stig till själva badplatsen, men frågan är kommer jag ens att fixa den lilla stigen. Kommer jag att kunna gå överhuvudtaget?

Jag är rätt envis om man frågar de som känner mig liksom lite till den gräns att jag blir dum liksom, jag gör lite mer än vad jag egentligen kan eller bör och så får jag ont efteråt. Men nu går det inte jag kan liksom inte ens gå runt i trädgården utan att få ont. Jag klarar att hänga lite tvätt i sakta tempo och förflytta mig om jag har kryckor eller vagn som stöd men jag är liksom sååååå osmidig.

Det är en konstant värk och sen kommer det som ilningar eller låsningar eller vad man ska kalla det och då är det inte roligt alltså. Jag jobbar 50% nu men vet inte hur länge det kommer att fungera, jag vet ärligt inte hur någonting ska kunna fungera.