Fårhuset

Ja då var det ny vecka igen, känns väldigt skönt varje gång det plingar till i telefonen och appen säger välkommen till en ny vecka. Denna vecka är också lite speciell eftersom det om bebis mot förmodan skulle komma ut finns en liten liten chans till överlevnad.

I Tisdags hade jag min värsta dag rent smärtmässigt, var hemma då jag var febrig men så även Tussen och Lammet, kl 12 fick Baggen komma då det inte gick. Förmiddagen var ett rent helvete, jag bröt ihop och grät typ tre gånger och älskade lilla Lammet tittade på mig och sa att mamma det är något konstigt med dina ögon. Hade glömt att jag målat lite mascara någon dag tidigare och såg ut som en tvättbjörn. Jag kan helt omöjligt ha barnen ngn längre stund själv längre :-(

Igår var första dagen som jag var helt hemma, helt själv och gjorde ingenting. Jag tyckte till en början att det var fruktansvärt svårt att tvinga mig själv att ligga still och inte försöka ta tag i allt som borde göras men det gick bättre och bättre. Jag låg i soffan och kollade på en film som hette ”dear John” romantiskt och sorgligt och tårarna flödade. Åt kanelbullar till frukost och till lunch kanelbullar och haloumiost ja jag vet udda kombo men gott.

Resultat av en dags liggande vila,

• jag grät inte av smärta på kvällen,
• jag behövde inte ta ngn citodon utan det räckte med ordinarie alvedondos,
• jag kunde lägga barnen utan att halvt krevera av smärta.

Idag inleddes dagen med vattengymnastiken, skönt med varmt vatten och att flyta men de flesta övningar gör ont nu. Ska ringa och prata med sjukgymnasten för att se hur jag ska göra om jag ska fortsätta eller om det finns något annat man kan göra.