V 34

Ja ännu en ny v i graviditeten!! :-)






Det gick bra hos bm, alla värden ok. Han är inte fixerad och ligger inte med huvet neråt. Eftersom det blir planerat snitt ( akut om det skulle starta före planerat ) så spelar det egentligen ingen större roll hur han ligger där inne. Men jag trodde nog han sjunkit eftersom fogarna är så mycket bättre. 
Frågade hur de gör om moderkakan liksom sitter där de ska snitta, de ska ju om det blir som tänkt skära i samma snitt som tidigare. Min bm sa att de försöker undvika att skära i moderkakan då det ger stora blödningar, de kommer kolla med ultra innan de sätter igång. Känner mig inte nervös för det var mest bara nyfiken. 

Idag var jag en sväng på ett köpcenter med barnen och mamma, var tvungen att köpa djupa tallrikar för de hade liksom tagit slut. Hittade jättefina med turkosa blommor, ska fota senare. Vill ha dem i flata med men vi har flata så det kändes onödigt. 

Men i alla fall så gick "utflykten" rätt bra fram tills det var dags för toabesök. In med båda ungarna och mamma i "amningsrummet" det är ett stort rum där det också finns en toalett med två toastolar bredvid varandra vilket lammet tycker är kul. Inga kiss eller bajsolyckor men en ångestattack!! För i en fotölj sitter en mamma och ammar sin lilla lilla femveckors bebis och den var så pytteliten, hon var så uppslukad och samtidigt lugn. Hennes man satt brevid och servade med en flaska dricka de var liksom helt fullt sysselsatta med detta lilla mirakel . Jag ville bara gråta !! Hur i helvete rent ut sagt ska jag få ihop det , hur ska jag kunna amma om inte baggen är hemma? 

Att sitta still typ 30 min när tussen och lammet röjer runt!!!! Alltså det går inte de hinner ju både riva huset och kanske skada sig.  Hur??? Ja jag förstår faktiskt inte.

Lammet berättade stolt att hennes mamma hade en bebis i magen och tittade nyfiket på bebisen. Tussen liksom kikade lite men blev som en sugpropp på min arm. 

När jag väl kom hem bröt jag ihop lite och grät ut hos baggen. Jag är rädd helt enkelt. Vet att det löser sig på något sätt men det är skrämmande . 

Minns samtidigt att jag tänkte liknande tankar när jag väntade tussen, att jag aldrig skulle kunna åka och handla med två barn osv och det har jag ju ändå gjort. 

Jag hoppas att jag liksom ska få ork och kraft att ro detta i land utan allt för många grundstötar. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0