Fårhuset

Inte just på att Ulltussen ska komma men att hon ska ge sig till känna med en rejäl spark kan vara en fruktansvärd väntan. Från att ha varit superaktiv sen v 19 ungefär så har hon sen hon vände sig med huvudet ner lugnat ner sig avsevärt. Det börjar väl bli rejält trångt också. Det är mer buffar och liksom långsamma sträckningar och försök att ta sig ut genom huden. Och så ibland en snabb stenhård spark.
Ibland går det många timma ri mellan och oron stiger då.
Är hon död? Har jag kvävt henne för att jag råkade ligga på magen en stund, har jag ätit ngt som förgiftat henne. Är moderkakan paj, skulle jag krävt att de plockade ut henne då när jag var inne för blödningen....Alltså alla dess katastroftankar...

Och så som från ingenstans rakt i solar plexus, Total lycka, en rejäl spark. Hon lever !