Fårhuset

matdag igår kan jag lova, typ rostmacka till lunch, muffin till mellis och knäcke till middag, toppade det med 3 bullar och en snickers till kvällsmat!!!! Gahh stress på jobbet, övertid och dålig planering är förklaringen och att jag gärna gör dåliga val tydligen. Men men nu blir det stenhårt i helgen. 

Lammet höll mig vaken mellan halv 3 och halv 5 i natt och jag har en fullspäckad dag framför mig så jag räknar med att kolappsa i soffan när jag kommer hem.


Känns oroligt i magen också...inte googla nu !!! 1 års kontroll gick bra men vi har ytterligare en tid hos specialist för att kolla upp en sak. Troligen inget allvarligt alls och är väldigt glad att man som småbarnsföräldrar blir tagna på allvar. Men oj oj va mitt hjärta oroar sig.

Vårt underbara älskade lilla mirakel som jag skulle göra precis vad som helst för i hela världen. Vårt lilla, lilla lamm, en sån perfekt liten skapelse. Kommer det alltid att vara så här nu, ja jag tror det. Alltså att man konstant går omkring med en rädsla att något ska hända henne.

Man gör ju det bästa man kan för att undanröja faror och ge en bra omsorg på alla sätt och vis, stimulera, aktivera och krama. Älska och ändå finns det saker man inte kan påverka, man kommer int eatt kunna vara där jämt.

Att älska sitt barn är en djurisk känsla det är något som liksom sliter tag i mitt inre och säger åt varje nerv och cell att älska, mata, försvara, skydda och glädjas åt.

Framåt och tidig i talet! Men hon säger ju bara mamma och pappa och lampa tänkte jag men samtidigt blir man ju lite stolt. Fin i kroppen och nyfiken. Social och kontaktsökande, en härlig tjej. Hon hade stått still i vikten men vuxit på längden en bit. Hon blängde lite på läkaren när han lyssnade på hjärta och lungor men vinkade sen glatt till honom när han var färdig.

Vi hann med en liten snabbis på öppna med, sjöng ett par sånger och lekte lite. Lammet kryper rakt in i ringen, sätter sig i mitten och ser sig glatt omkring. Som att hon liksom lite förväntar sig att applådera nu jag är här nu Det är så härligt att se henne med andra barn, glädjen liksom lyser i ögonen på henne. Det blir nog bra med dagis. Men jag tycker att öppna på just detta ställe är lite stelt och liksom revirigt alltså det är vissa grupper och där blir man inte riktigt insläppt känns det som.