Jul

Ja julafton närmar sig med stormsteg och jag kan ju som bekant bara gå små små mysrsteg vilket gjort att jag ligger lite efter i planeringen.

Att sjukdomarna avlöst varandra har också hjälpt till en del. Just nu tampas vi med vinterkräksjuka här hemma. I torsdags blev lucia inställt på dagis eftersom det var så många kräkssjuka och vi stannade hemma på fredagen med förhoppningen att slippa smittan. Måndag ok tisdag ok fram till tio på kvällen, lilla lammet vaknade och skrek aj.
Vaggade och masserade magen men hon var otröstlig och till slut kom det, och som det kom. Herregud va maktlös jag kände mig, går ju inte att förklara för henne, hon var fullkomligt livrädd och skräcken lyste i ögonen på henne. Fram till fyra på natten tror jag hon kräktes i snitt tre gånger i timmen i slutet bara galla så klart.
Det var värsta natten någonsin måste jag äga, hon har aldrig kräkts tidigare Max tre fyra gånger när hon var pytte pytte liten och en gång i bilen så man är ju inte van direkt.
Tvättmaskinen har gått varm sen dess, lakan handdukar kuddar och kläder. Men nu tror jag att det är över!
Idag har hon varit pigg och vi har till och med klätt granen och bakat en banankaka nu sover hon lite middag.

I morgon ska baggen vabba och jag har tagit en semesterdag för att åka och handla, om vi håller oss fortsatt friska vill säga.

Fogarna är som vanligt och jag börjar känna mig extremt otymplig, magen är enorm och det känns som att jag liksom inte får plats, kan nätet böja mig riktigt och hittar ingen bra viloställning. Men nu är det ju inte evigheter kvar eller 9 v kommer nog kännas som en evighet.

Gjorde sockerbelastning i tisdags och det gick bra , hjärtljuden var som de skulle och lilla fröken låg med rumpan eller huvudet neråt hon kunde inte riktigt känna. 3 januari är det ultraljud igen för att se hur stor hon är.

Det ser ut att bli en vit jul vilket känns riktigt mysigt :-)


Kommentarer
Postat av: Linda

Usch bara med magsjukan. Vi har inte haft någon riktig sådan (ta i trä) och jag hoppas vi slipper det länge... Stackars lilla E, det är inte skoj när dom små mår dåligt.
Jobbigt med foglossningen också men nu kan du räkna neråt med bara 9 veckor kvar. Fast jag tyckte dom veckorna gick väldigt långsamt den här gången. Förra gången var det dom 12 första som gick långsamt. Men det är så mysigt när dom äntligen är här. Då glömmer man snabbt allt det jobbiga som varit innan.

2012-12-20 @ 20:08:26
URL: http://lindaskrypin.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0