Fårhuset

Det finns en frihet i att vara anonym, man kan då uttrycka sig på ett visst sätt utan att tänka på om man stöter sig med någon i sin omgivning. Jag är anonym i denna blogg till viss del men jag vet också att några av mina allra närmaste vänner läser och även en del arbetskamrater och mer bekanta. Jag minns inte längre riktigt vilka jag berättat för! Så frågan är då hur jag ska tänka, hur öppen kan jag vara?

Och varför blogga överhuvudtaget? Jo men för mig har det blivit ett sätt att få lite struktur på tillvaron, ett sätt att handskas med övervikten och ett ställe att få utlopp för min lust att skriva. För så är det jag älskar faktiskt att skriva. Har skrivit så länge jag minns, dikter, berättelser, noveller och dagböcker. Men så kom livet i vägen och tiden försvann lite grann mina skrivböcker dammar i lådan och pennorna har nog torkat ut. Men så började jag då med bloggen och jag känner att det ger något.

Jag mår bra av det, en period lite pressad att prestera för läsarna men det försvann. Jag skriver för mig och mitt ego, det är min blogg. Läser du?? Trevligt, jag älskar kommentarer, blir glad när statestiken skjuter i höjden och njuter av uppmärksamheten ;-)

Varför detta inlägg då? Jo för det kanske är så att jag skulle ta och ha en helt anonym blogg om en helt annan del av mig, om en resa jag ska på som kan sluta hur som helst. En livsresa!