Syskon



Hemkomsten

Vi möttes av kaos kan man säga. Tussen fullständigt bröt ihop och skrek sig nästan blå, slängde sig på golvet och vägrade bli tröstad av någon annan än mig. Och det som gällde var att jag skulle lyfta upp henne , helt omöjligt på grund av snittet. Det gjorde ont ont i mammahjärtat men jag tog mig ner på golvet och bara satt där och klappade lite och fanns . Tillslut kröp hon närmare och lugnade sig lite. 

De tittade och petade på lillebror och gav honom snoriga pussar. Lammet höll honom så stolt och försiktigt. 

Min mamma och bror som passat dem var helt slut så de åkte hem. Men de kom nästa dag igen och har varit så bra hjälp. 


Första morgonen var om möjligt ännu värre än första mötet. Tussen fick ytterligare ett utbrott, denna gång efter en rätt så sömnlös natt. Jag hade sån livsångest, bara grät och kände att detta kommer aldrig att gå. Alla barnen behövde mig på olika sätt samtidigt och jag kunde inte ge dem något. Ringde mamma och grät gjorde jag!!!

Men på något sätt gick timmarna och framåt eftermiddagen så kändes det mycket bättre. Vi kände både baggen och jag att jo men vi ska nog fixa det här. 

Vår taktik är att bara försöka ta det lugnt. Försöka följa med i barnens behov och svängar. Att ge varandra utrymme att bryta ihop lite då och då och ta en dag i taget. 

Tjejerna är otroligt fina mot sin lillebror, de tar mycket på honom, pussar och vill krama och hålla honom. Tussen blir lite orolig när han skriker och kommer direkt springande, vid ett tillfälle försökte hon putta bort mig som om jag gjort honom illa. Lammet sjunger och pratar med honom, pysslar och gullar. Hon har dock börjat testa gränserna lite och lyfter honom lite fast hon inte får. 

Man kan säga att det är STOR skillnad på 1:a och tredje barnet. Med lammet stod alcogel på bänken och alla ombads tvätta sina händer innan de rörde henne. Nu får lillebror snorpussar och sandlådessand mellan tårna innan han är en v.
Igår hade jag och lammet en stund för oss själva när baggen och tussen var och handlade. Vi spelade memory och läste bok, det behövdes. 






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0