Fårhuset

Ja men på riktigt va sjutton är det med mig?!? Det är ju bara jag som kan ändra på min kropp och jag kan liksom inte skjuta på det mer.

Jag är så taggad varje kväll att i morgon då kör jag gärnet då gör jag kloka val, i morgon är alltid första dagen på mitt liv. Men så skiter det sig så fort jag vaknar känns det som! Det är som om jag går och väntar på något jäkla mirakel. Men det kommer inte bli något mirakel utan det är jag som måste göra det och jag måste göra det nu. Jag liksom funderar om jag kanske har något kroppsligt fel, letar ursäkter överallt. Men nej felet är i huvet och lösningen finns inom mig.

I väntan på att jag ska välja rätt väljer jag fel….hela tiden, bara socker, godis, vitt bröd osv

Hemma blåser förändringens vindar, idag river de ut hela pannrummet och förhoppningsvis börjar de installera vårt nya värmesystem redan i eftermiddag. Luftvattenpump ska det bli. Känns riktigt nervöst! Mycket pengar och jag känner mig osäker på hur det ska fungera. Vi är ju i och med att vi haft vedeldat vattenburet system bortskämda med att vi liksom får vattnet riktigt riktigt varmt och nu kanske det inte blir så?? Jag vet inte men annat folk har ju sånt så det borde ju funka för oss med. Ska bli skönt när det är klart bara.

Köpte en grind på facebook loppis igår så nu är vi ett kliv närmare staket också. Vi måste verkligen göra en detaljerad inköpslista och skicka iväg en beställning snart…tiden rullar på.

Altan med tak( ca 15 kvadrat)  , trappavsats ca ( 5 kvadrat), staket ca 30 m, dörr garaget,  Vindskivor huset, nya plåtar vindskivorna,

Ja men vilken jäkla start på dagen. Väl framme på dagis, kopplar ur Lammet och Tussen. Öppnar nästa dörr för att koppla loss lilla Ludde som glatt pekar på blöjan och säger usch..

In på dagis och upp med honom på skötbordet, herrejävlar vilken urladdning!!! Ner till fotknölarna, bajs överallt! Alltså det är ju tur att man bytt ett par blöjor i sina dagar men det tog ändå sin lilla tid, fick byta alla kläder och sanera skötbordet efteråt. Tjejerna klädde av sig och gick in under tiden. Gick in med Ludde och sa hej då till honom och Tussen. Gick till Lammets avdelning för att säga hej då men hittade henne inte?!?! Tillbaka till andra avdelningen och hittade henne i kuddrumet. I ett hörn satt hon och grät med en kompis bredvid som höll om henne. Hon tänkte på farmor och var så ledsen, så det blev till att kramas och prata en stund. Till saken hör att hon aldrig träffat sin farmor som dog långt innan hon föddes. Hon är i en livet och döden och allt är otroligt känsligt och dramatiskt perioden.

Har haft min sista handledning med min nuvarande arbetsgrupp och det känns som en liten klump i magen. När vi tar farväl av någon i handledningen så får övriga välja en varsin knapp som de ger den som slutar, man lämnar över knappen med några ord tankar.

Grönt för allt som är bra är grönt, som ett smycke, som en brinnande eld med engagemang och hjärta, en varm och positiv person minns inte alla fina ord nu men jag kommer att bli saknad! Kanske lika saknad som jag kommer att sakna.

Hade planeringsdag hemma hos mig igår också och det var roligt, mysigt att umgås utanför jobbet även om vi pratade en del jobbrealterat. Fick två jättefina klematis och ett fint kort som avslutningspresent. Jösses det är bara 7 arbetsdagar kvar, jag är inte redo. Det känns så jobbigt att starta om med att lära känna nya människor igen, känns som om jag behöver en sorgeperiod men det finns det ju inte tid till. Det känns också så sorgligt för att det är ett par personer som jag verkligen känner att jag skulle vilja ha som nära vänner, vi har ju kommit en bit och hade jag bott i stan och haft ett annat utrymme för socialt liv hade vi kanske kunna bygga upp djupa vänskapsrelationer för livet. Men nu känns det lite som att det kommer att rinna ut i sanden, lite som när man åker på språkresa och blir jäkligt tighta och sen splittras man. Jag hoppas att det är så att när vi ses igen för så känns det som igår, som att man inte behöver förställa sig utan kan haka i där man slutade.

Jag tycker ändå att det är fantastiskt att få möta dessa tre starka kloka fina kvinnor som jag mött. Alltså vilka pärlor, jag önskar att jag får jobba med dem någon gång igen.