Fårhuset

Ja då har ännu en helg passerat. Det har varit en rätt jobbig helg faktiskt. Jag försöker verkligen att ta det lugnt och leva efter de restriktioner som finns så gott det går men ja det hjälper inte så väldigt mycket.

I fredags åt jag lunch med en kär vän vilket var väldigt trevligt men bara det att gå från bilen till restaurangen och tillbaka blev liksom för mycket. Jag gick visserligen förbi h&m också men det var ingen omväg utan på vägen. Jag var i city och insåg att det var väldigt, väldigt länge sedan jag var där sist. Hela varuhuset var nytt och jag kände mig som en riktig bondjänta. Men det positiva var att de hade sjukt stort utbud på gravidkläder på h&m. Blev positivt överaskad och lite irriterad samtidigt. Orkade ju liksom inte prova eller knappt stanna och titta men såg ett par superfina liksom fladdermysbyxor i ngt djurmönster som jag gillade, tänkte att ohh de ska jag klicka hem från nätet. Men icke sa nicke de fanns inte på nätet. Borde inte allt liksom finnas på nätet?

Ja ja hade också fått ett paket från hm från en annan klickincident ha ha. Ja alltså denna baddräkt var fin och jag skulle gärna behållit den men den satt redan nu för hårt och jag vet ju att jag kommer bli en aningens, aningens större. Ett linne och ett par mysbyxor passade i alla fall bra .

Hoppet står nu till paketet från Cellbes som jag hoppas kommer snart annars skiter jag i det och går och köper en vanlig bikini och så får jag väl se ut som en badboll.

Tillbaka till magen som nu är inne i en växtperiod minst sagt, senaste veckan har den liksom antagit en väldigt gravid form. Känns bra att det är tydligt att det är en bebis och inte bara fett samtidigt blir man ju en mer otymplig. Vikten har tagit ett skutt uppåt 115,4 kg. Försöker att inte dra för stora växlar på det just nu, känns lite som att det är nog ändå.

I lördags satt jag på en stol i regnet i trädgården och tittade på när Baggen och Lammet bar ved och Tussen åt sand. Tyckte synd om mig själv och fräste lite både åt make och barn. Fällde en tår och kramade om och älskade dem sen lite extra.

Det svåraste är att jag inte kan vara jag, jag är en görare, jag gör saker hela tiden flyttar, trixar, fixar, styr och ställer. Det är så jag funkar och nu sitter jag still, jag sitter still och gråter.

Vågen är i alla fall bra nu för tiden, den har fått hicka så om jag ställer den på ett visst ställe väger jag ca 113 kg och det gör jag när jag behöver lite pepp sen om jag ställer den på det rätta stället så visar den mellan 114-114,8 kg och det känns ju helt ok faktiskt.

Jag ligger fortfarande högre i vikt än vid tidiagre graviditeter men har ju inte gått upp mer än ca 1 kg från plusset och 4-5 kg sen inskrivningen ( gick ju ner i början).

Med tussen vägde jag         

 112 kg i         v 25+6

116 kg i         v 30+0

Och nu med Ludde      

 114,5 kg i      v 24+2

Jag vägde 103 kg på inskrivningen med Tussen och hade då redan gått upp ca 8 kg eftersom jag plussade på ca 95 kg. Detta innebär ju att i v 30 hade jag gått upp 21 kg !!!

Och det kan jag ju säga att det inte kommer hända denna gång för det skulle ju innebära en viktuppgång med ca 3,5 kg i veckan.

Välkomna till klagobloggen, ja det är inte mycket hurtfriska bilder och viktminskningstips i denna blogg nuförtiden, om det nu någonsin varit det?! Men i alla fall det är ju mig och mitt liv jag skriver om och this is it!

Fredag och jag kan konstatera att helt liggande vila är antagligen det som gäller om smärtan ska vara hanterbar. I går efter en dag med arbete, sjukgymnastik och hämtning av barn på dagis så var smärtan påtaglig minst sagt.

I natt sov jag fruktansvärt dåligt också, dels är tussen snorig och täppt näsa och napp är liksom en rätt omöjlig kombination, och dels hade jag så ont i höften. Fötterna och vaderna känns väldigt tunga och tjocka, måste komma ihåg att köpa stöddtrumpor för det hjälper ju faktiskt. Har alltid haft det tidigare graviditeter men de har gått sönder efter idogt användande.

Har fyllt i massa papper till Fk och får även papper från dem, blir alldeles förvirrad och då kan jag ju upplysa om att jag faktiskt arbetar på denna myndighet.

Jag har ansökt om att arbeta 75 % och vara föräldraledig 25 % maj ut, det gjorde jag redan i början av året. Men nu är jag ju sjukskriven 50 %, jag och läkaren var överens om att jag hade 50 % arbetsförmåga under förutsättning att jag vilade 50% alltså inte var föräldraledig 25 %. För mig är det svårare att ta hand om barnen än att sköta mitt kontorsjobb.

Har noga fyllt i detta men ännu inte fått svar hur de ställer sig till detta, men måste ju utgå från att de godkänner för att få livet att snurra. Detta innebär också att Baggen vabbat för Tussen när hon var sjuk eftersom jag inte orkar ha barnen eller barnet själv en hel dag . Men då har vi fått brev att hans ansökan om TFP (vabb) eventuellt avslås eftersom jag beviljats föräldrapenning för den perioden….datasystemen hänger inte riktigt med antar jag. 

Till saken hör ju också att vår dator på något sätt kollapsat så bankid fungerar inte med sladden i och för att använda FK webbtjänster måste jag ha bankid med sladd. Då återstår telefonen och mail vilka är två otroligt frusterarande kommunikationssätt ibland. Hoppas i alla fall att det löser sig och att det snart trillar in lite pengar.

Från 1 juni är det inga problem eller krusiduller då jag inte ansökt om att gå ner i tid utan står som 100 % arbetande liksom.

Men sen ska man ju fylla i tidrapport på jobbet också och det är inte lätt kan jag säga, allt handlar om att räkna ut på minuten så att det blir rätt och jag och siffror är inte jättebästisar liksom. I vanliga fall är det svårt att räkna men med gravidhjärna är det tydligen omöjligt. Jag räknar och räknar och hoppas det blir rätt.

Ja då var det ny vecka igen, känns väldigt skönt varje gång det plingar till i telefonen och appen säger välkommen till en ny vecka. Denna vecka är också lite speciell eftersom det om bebis mot förmodan skulle komma ut finns en liten liten chans till överlevnad.

I Tisdags hade jag min värsta dag rent smärtmässigt, var hemma då jag var febrig men så även Tussen och Lammet, kl 12 fick Baggen komma då det inte gick. Förmiddagen var ett rent helvete, jag bröt ihop och grät typ tre gånger och älskade lilla Lammet tittade på mig och sa att mamma det är något konstigt med dina ögon. Hade glömt att jag målat lite mascara någon dag tidigare och såg ut som en tvättbjörn. Jag kan helt omöjligt ha barnen ngn längre stund själv längre :-(

Igår var första dagen som jag var helt hemma, helt själv och gjorde ingenting. Jag tyckte till en början att det var fruktansvärt svårt att tvinga mig själv att ligga still och inte försöka ta tag i allt som borde göras men det gick bättre och bättre. Jag låg i soffan och kollade på en film som hette ”dear John” romantiskt och sorgligt och tårarna flödade. Åt kanelbullar till frukost och till lunch kanelbullar och haloumiost ja jag vet udda kombo men gott.

Resultat av en dags liggande vila,

• jag grät inte av smärta på kvällen,
• jag behövde inte ta ngn citodon utan det räckte med ordinarie alvedondos,
• jag kunde lägga barnen utan att halvt krevera av smärta.

Idag inleddes dagen med vattengymnastiken, skönt med varmt vatten och att flyta men de flesta övningar gör ont nu. Ska ringa och prata med sjukgymnasten för att se hur jag ska göra om jag ska fortsätta eller om det finns något annat man kan göra.

När det gäller foglossningen  så känns det bara deppigt att skriva om, vissa kvällar tillbringar jag gråtandes vid köksbänken i någon sorts hängande ställning. Känner mig så otroligt uppgiven och ja rädd faktiskt hur det kommer att utveckla sig framöver. Jag inser att sommaren inte kommer bli så himla rolig antagligen, vi bor precis vid en badsjö men jag kan inte gå sträckan dit nu så i sommar lär det väl inte gå. Man kan i och försig ta bilen en bit och så är det som en liten parkering och bara en liten stig till själva badplatsen, men frågan är kommer jag ens att fixa den lilla stigen. Kommer jag att kunna gå överhuvudtaget?

Jag är rätt envis om man frågar de som känner mig liksom lite till den gräns att jag blir dum liksom, jag gör lite mer än vad jag egentligen kan eller bör och så får jag ont efteråt. Men nu går det inte jag kan liksom inte ens gå runt i trädgården utan att få ont. Jag klarar att hänga lite tvätt i sakta tempo och förflytta mig om jag har kryckor eller vagn som stöd men jag är liksom sååååå osmidig.

Det är en konstant värk och sen kommer det som ilningar eller låsningar eller vad man ska kalla det och då är det inte roligt alltså. Jag jobbar 50% nu men vet inte hur länge det kommer att fungera, jag vet ärligt inte hur någonting ska kunna fungera.

Tiden har inte infunnit sig riktigt för bloggande och inte lusten heller. Dagarna med lediga barn är ett maraton från morgon till kväll. Älskar de små liven och de har gett både glädjetårar och gråa hår denna långledighet.

Valborgsmässoafton grillade vi till Lammets stora förtjusning, hon liksom studsade bredvid grillen så spännand evar det tydligen. Hon minns nog inte riktigt att vi grillade förra sommaren.  Köttet och bananerna var grillade och uppätna kl 5 sen blev det lite legobygge innan barnen somnade och strax därefter somnade jag i soffan som vanligt.

Trädgården exploderar nu och det blommar lite här och var, gräset har blivit klippt för första gången i år, ser så fint ut. Vi har en grannpojk som kommer och klipper åt oss, vardagslyx. Första rabarberna är skördade och gjorda till en rabarberpaj, mums.

I morse bjöd vågen på en fantastisk överraskning, klev upp tre gånger och jo 113,2 kg vad hände nu liksom?!? Antagligen ngt tillfälligt men jag njuter av de fina siffrorna.