Vågen-vikten

Vågen

Min värsta fiende eller bästa vän? Ja vi har ju haft en lång och intensiv relation i alla fall. Jag väger så mycket som jag aldrig gjort ogravid och det känns både fysiskt och psykiskt. 
Har aldrig varit särskilt negativ till min kropp, eller har ju i stort sätt alltid varit missnöjd men ändå på ngt vis lixom alltid identifierat mig som tjock, kraftig men ok. Eller det är kanske en efterproducerad sanning , kroppshatet har alltid funnits i varierande grad, kampen mot kilona har alltid varit närvarande.

Och jag är så ofantligt trött på det. Bara att börja träna och äta rätt!!!! Eller? Alltså även om jag nu går ner hälsosamt lär det ta 1,5 år att nå min normalvikt typ 85 kg. Om jag skulle lyssna till BMI snackar vi ca tio kg till för att vara normal!! 50 kg alltså det är mycket övervikt!! Det är sjukligt.

Och om vi då förutspår att jag finner kraft att gå ner i alla fall 30 av de 50, sen då. Jo visst om luvsstilsförändringen som det så gint heter ges tid att bli vardag och det normala då skull vikten kanske bestå. 

Och nu låter det kanske som bortförklaringar och är säkert också så till viss del men jag har aldrig levt "normalt " och varit ok i vikten och då snackar vi 90-95 kg!!! Strikt kost och överträning eller i allafall intensiv träning har hållit mig på mattan. Det funkar kanske ett tag men är det så jag vill leva? 

70-75 kg är en sån overklig vikt för mig att ja det ser jag inte som realistiskt alls . I 5:an vägde jag 74 om jag minns rätt, det är rätt många år sedan.

Jag ser det också omkring mig, jojo bantandet, hetsen, sorgen och den ständiga kampen och känslan av misslyckande . Är det så jag vill att livet ska se ut?

Vad vill jag ge mina barn för relation till mat, träning, vikt och kropp? 
Det är fruktansvärt att vara så tjock att man har svårt att röra sig och böja sig. Jag vill va smidig och aktiv i vardagen. Hoppa runt med barnen och springa i trädgården, bygga lego på golvet och ställa mig upp utan att det värker någonstans. 

Jag vill vara hälsosam och leva länge.

Hur ska det ske?

2015-01-11 @ 08:09:28 Allmänt Permalink

Kommentarer
Postat av: Nilla

Usch dessa kilon hit och dit som tar alldeles för mycket energi av en, det första man tänker på varje morgon och det sista man tänker på innan man somnar.
Kram

Svar: Sant!
Fårfrun

2015-01-11 @ 09:09:18
URL: http://axelsmormor.blogg.se
Postat av: M

Hej! Tittar in och följer dig fortfarande. Oj vad jag känner igen dina tankar. Exakt samma har jag levt med hela livet. Kampen tar verkligen aldrig slut. Tog mitt drastiska beslut med en GBP i fjol och nu äntligen börjar de värsta ångesttankarna ge med sig. Inte rätt för alla men det blev det för mig. Kämpa på och ge inte upp. Du kan!

Svar: Ohhhh hej det var länge sedan :-) ska genast lägga till dig på läslistan igen, ngn gång försvann du. Och det är GBP som snurrar i tankarna.
Fårfrun

2015-01-11 @ 13:17:43
URL: http://metasblogg.blogg.se
Postat av: Simply

Jag känner igen mig i mkt av det du skriver ,alla misslyckade dieter tröstlöst liv,ätande svältande,ja hela skalan. Jag tycker mig ha kommit fram till nu att jag är en känsloätare oavsett vilken känsla så anv mat godis när det känns för mycket. Hetsätningen var ju ångestdämpande. Nu försöker jag tänka och känna efter,innan jag stoppar ngt i munnen. Lycka till du kommer klara det!

Svar: Tack. Ja jag är också en känsloätare.
Fårfrun

2015-01-11 @ 15:34:54
URL: http://simplysugarme.wordpress
Postat av: Therese

åh jag önskar att jag kunde hjälpa dig på nåt vis, du är ju så fin rakt igenom och ska inte behöva må såhär! Jag får lite dåligt samvete då jag klagar ibland på min kropp och tycker att jag behöver tappa nåt kilo nånstans, men alla har ju sin egna kroppssyn liksom. Ska du inte ta hjälp nånstans eller nåt, du förtjänar att må bra och kunna röra dig fritt och smidigt! Näe jag vet inte hur jag ska formulera mig bra...? Jag kommer alltid heja på dig!

Svar: Ja men så är det ju alla måste ju utgå från sig själva både när det gäller missnöje och nöjdhet :-)
Jo det är tankar på hjälp som spirar, tack för fina ord <3
Fårfrun

2015-01-11 @ 16:41:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0